Finna lilla morfar
Jadu morfar.
Idag skulle du ha fyllt 80 år. Idag skulle jag ha suttit i ditt kök och ätit wienerbröd. Istället sitter jag på din vackra gravplats och har precis lagt en bukett blommor till dig, för det är ju trots allt din födelsedag.
Du var en av mina bästa vänner och en person jag älskade så otroligt mycket. En förebild. Någon jag såg upp till. Men du försvann ur mitt liv.
För nio månader sedan stod vi där vi din kista för att ta ett sista förväl. Solen strålade och vi grät. Jösses vad vi grät.
Det var precis som om vi trott att denna dagen aldrig skulle komma. Som om du skulle vara med oss för evigt.
Jag stod där och la min röda ros på kistans lock och inte ens då kunde jag inse att jag aldrig mer skulle få höra din röst, höra ditt underbara skratt eller när du såg mig alltid utbrast "Nämen är det du Fanny, och se så stor du blivit".
Den där rosen räckte inte. Inte på långa vägar.
Det gick inte att ta förväl av en person som varit en så stor del av mitt liv, och av någon som kunde vara där för evigt kändes det som. Men så var det inte längre. Det hade förändrats.
I stunden som jag stod där kunde jag inte ta ett förväl eller säga att vi sa hejdå, utan mer ett "på återseende".
Morfar var inte en man som trodde på en högre makt utan en ganska praktisk person så med återseende så menar jag inte att vi ses i en annan dimension, en värld bortom den vi lever i nu, utan mer ett på-åter-seende. En blick bakåt, åter på de timmar och dagar vi fått uppleva i olika former.
Alla minnen snurrar i huvudet. Under hela min uppväxt har jag varit morfars tös. Så mycket vi gjort tillsammans.
Minns en gång då jag sov över och jag fick äran att bestämma kvällsmaten och jag ville bestämt ha köttfärssås. Sagt och gjort så traskade vi till affären för att handla det vi behövde. Väl bland hyllorna stod jag länge och funderade på vad jag ville ha i. Jag plockade burk efter burk med konserver och mofar gjorde inget annat än nickade menande som han alltid gjorde. Vi lagade vår köttfärssås som innehöll både ärtor, morötter och en burk med coctailfrukter. ( vad tänkte jag där egentligen haha?) Snäll som han var lät han mig bestämma och gjorde inte en min utan åt snällt det jag hade lagat till. Efter maten tittade han på mig och återigen nickade han menande och sa " Du kommer gå långt i ditt liv. För att ta sig någonstans här i världen behövs det att man vet vad man vill och står på sig inför sina val. Och det är precis vad du gör och alltid har gjort."
Eller den gången vi åkte till gränna för att köpa polkagrisar och det slutade med att vi kom hem massor polkagris som jag dessutom själv hade fått prova på att göra. Det jag lyckades frambringa såg ut som något en 3-åring gjort på dagis men hans skratt ekar fortfarande när han kramade om mig och sa att det spelade ingen roll vad jag hade gjort utan att han var så otroligt stolt över att ha just mig som sitt barnbarn.
Bara han kunde frambringa den underbara känslan av att veta att det jag gjorde var tillräckligt.
Kunde jag backa tiden så skulle det inte vara för att ändra något, utan mer för ett återseende, en chans att lukta på sommarminnen av fika, bananerna som alltid fanns i skafferiet, doften i det gamla huset, middagar på finservisen i salongen och äta rökt ål på knäckemacka.
Jag är säker på att vi alla har oändligt många lösrykta minnen ur alla dessa år vi fått tillsamans. Men det underliga är att även om vi alla anser oss vara förnuftiga människor, och förstår att stunden kommer, så blir man ändå helt förvånad och oförberedd när det händer.
Livet är bräckligt och man ska komma ihåg att leva livet, du ska leva ditt eget liv. Precis som jag vet att han själv ville och sa.
Kära morfar.
Jag är så tacksam för att du orkade stanna kvar, att du aldrig stannade upp eller gav upp med det du gjorde och det du trodde på.
Så evinnerligt tacksam för de sista stunder vi fick tillsammans och hur glad du alltid var.
Men nu är det din tid att få vila och jag tror att du är ganska nöjd med det liv vi fått och byggt tillsammans och även om du på ett vis går ur tiden så går du också vidare med tiden, med oss alla.
Precis som du alltid sa – ta chansen och lev livet.
Och med dina ord i tanken är det precis vad jag tänker fortsätta göra.
Tack för allt älskade morfar, på återseende.
Idag skulle du ha fyllt 80 år. Idag skulle jag ha suttit i ditt kök och ätit wienerbröd. Istället sitter jag på din vackra gravplats och har precis lagt en bukett blommor till dig, för det är ju trots allt din födelsedag.
Du var en av mina bästa vänner och en person jag älskade så otroligt mycket. En förebild. Någon jag såg upp till. Men du försvann ur mitt liv.
För nio månader sedan stod vi där vi din kista för att ta ett sista förväl. Solen strålade och vi grät. Jösses vad vi grät.
Det var precis som om vi trott att denna dagen aldrig skulle komma. Som om du skulle vara med oss för evigt.
Jag stod där och la min röda ros på kistans lock och inte ens då kunde jag inse att jag aldrig mer skulle få höra din röst, höra ditt underbara skratt eller när du såg mig alltid utbrast "Nämen är det du Fanny, och se så stor du blivit".
Den där rosen räckte inte. Inte på långa vägar.
Det gick inte att ta förväl av en person som varit en så stor del av mitt liv, och av någon som kunde vara där för evigt kändes det som. Men så var det inte längre. Det hade förändrats.
I stunden som jag stod där kunde jag inte ta ett förväl eller säga att vi sa hejdå, utan mer ett "på återseende".
Morfar var inte en man som trodde på en högre makt utan en ganska praktisk person så med återseende så menar jag inte att vi ses i en annan dimension, en värld bortom den vi lever i nu, utan mer ett på-åter-seende. En blick bakåt, åter på de timmar och dagar vi fått uppleva i olika former.
Alla minnen snurrar i huvudet. Under hela min uppväxt har jag varit morfars tös. Så mycket vi gjort tillsammans.
Minns en gång då jag sov över och jag fick äran att bestämma kvällsmaten och jag ville bestämt ha köttfärssås. Sagt och gjort så traskade vi till affären för att handla det vi behövde. Väl bland hyllorna stod jag länge och funderade på vad jag ville ha i. Jag plockade burk efter burk med konserver och mofar gjorde inget annat än nickade menande som han alltid gjorde. Vi lagade vår köttfärssås som innehöll både ärtor, morötter och en burk med coctailfrukter. ( vad tänkte jag där egentligen haha?) Snäll som han var lät han mig bestämma och gjorde inte en min utan åt snällt det jag hade lagat till. Efter maten tittade han på mig och återigen nickade han menande och sa " Du kommer gå långt i ditt liv. För att ta sig någonstans här i världen behövs det att man vet vad man vill och står på sig inför sina val. Och det är precis vad du gör och alltid har gjort."
Eller den gången vi åkte till gränna för att köpa polkagrisar och det slutade med att vi kom hem massor polkagris som jag dessutom själv hade fått prova på att göra. Det jag lyckades frambringa såg ut som något en 3-åring gjort på dagis men hans skratt ekar fortfarande när han kramade om mig och sa att det spelade ingen roll vad jag hade gjort utan att han var så otroligt stolt över att ha just mig som sitt barnbarn.
Bara han kunde frambringa den underbara känslan av att veta att det jag gjorde var tillräckligt.
Kunde jag backa tiden så skulle det inte vara för att ändra något, utan mer för ett återseende, en chans att lukta på sommarminnen av fika, bananerna som alltid fanns i skafferiet, doften i det gamla huset, middagar på finservisen i salongen och äta rökt ål på knäckemacka.
Jag är säker på att vi alla har oändligt många lösrykta minnen ur alla dessa år vi fått tillsamans. Men det underliga är att även om vi alla anser oss vara förnuftiga människor, och förstår att stunden kommer, så blir man ändå helt förvånad och oförberedd när det händer.
Livet är bräckligt och man ska komma ihåg att leva livet, du ska leva ditt eget liv. Precis som jag vet att han själv ville och sa.
Kära morfar.
Jag är så tacksam för att du orkade stanna kvar, att du aldrig stannade upp eller gav upp med det du gjorde och det du trodde på.
Så evinnerligt tacksam för de sista stunder vi fick tillsammans och hur glad du alltid var.
Men nu är det din tid att få vila och jag tror att du är ganska nöjd med det liv vi fått och byggt tillsammans och även om du på ett vis går ur tiden så går du också vidare med tiden, med oss alla.
Precis som du alltid sa – ta chansen och lev livet.
Och med dina ord i tanken är det precis vad jag tänker fortsätta göra.
Tack för allt älskade morfar, på återseende.
Då lyfter vi!
Då var det dax för hemfärd. Att konstant få dessa uppdateringar från fb ska äntligen sluta haha som känt så fungerar inte fb i Kina, så att få uppdateringarna känd frustrerade haha
Sverige; vi ses om 20 timmar!
Sverige; vi ses om 20 timmar!
Sommarvärme ☀️
Vädret här är ju helt underbart! Är inte så taggad på att komma hem till det kalla Sverige efter att ha fått uppleva sommaren i förtid...
19 grader idag och kände att jag gick en liten släng av solsting haha riktigt skönt att gå utan jacka och med bara armar. Imorgon är det dock över. Och det är dax att plocka fram halsduken och vantarna igen.. ❄️💦💨
Vi har det faktiskt bra. Sluta klaga.
Under veckan som gått har jag utforskat staden så gott jag kunnat. Åkte en förmiddag till ett ställe som heter Xintandi. När du kommer upp från tunnelbanan ser du en massa skyskrapor, höghus och fancy dyra restauranger.
Fint kvarter!
Men går du över gatan och in genom en av de där rostiga grindarna som hänger på sniskan hamnar du i en laburint av lägenheter med mindre standare. Det var ett fint sätt att säga det. Skulle vi ha något sådan i sverige skulle jag kallar det slumområde. En sådan konstrast till alla annat jag sett, och ska jag vara ärlig är det det värsta jag sett.
Flera av områdena som jag gick igenom fick mig att stanna till och bara titta. Det känndes tungt att se folk bo på detta viset, men antagligen för att jag är van vid så mycket bättre och det fick mig lite att inse att vi är allt för bekväma i det vi har.
Och även om vi har så mycket mer än dessa människorna som bor i sånna här områden, klagar vi på exakt allt medans dessa människor är nöjda om de har rinnande vatten eller ens tak över huvudet.
Känner mig väldigt skyldig när jag tänker efter vad jag daligen klagar på. Att det är för varmt/kallt vatten i duschen, att materialet på påslakanet inte är tillräckligt mjukt eller att bananerna jag köpte råkade vara lite bruna.
Alla männoiskor bordefå se detta med egna ögon för att, om man inte redan är medveten om det, inse att vi är aldeles för bortskämda med det vi har och ändå har vi mage att klaga. Fy på oss.
Lake Malaren
I utkanten av shanghai finns en hållplats som heter Mailan Lake. Låter kanske inte bekant för er när ni hör det. Men om jag säker Mälaren. Då kanske det ringer en klocka! I svenska Sigtuna likker sjön Mälaren. Och här i Shanghai har de då byggt upp ett samhälle som ser ut som Sigtuna, och då även gjort sjön mälaren.
Jag har aldrig själv varit i Sigtuna men när vi gjorde vår väg genom Sigtuna här i shanghai kände jag bara "shit, jag är ju hemma". Svenska hus, dock med kinesisk standard, men på utsidan ser alla husen svenska ut. Hade alla kinesiska skyltar försvunnit hade det varit sverige på riktigt!
Längs med Mälaren kunde man hyra en hängmatta att spendera dagen i. Hörde att de till och med importerade björkar att sätta i parken framför Mälaren för att få det att se äkta ut. En massa barn och aktiviteter i hela parken, sockervadd och streetfood. Riktigt trevligt ställe!
Finns tydligen flera ställen runt om där de byggt upp olika delar av världen. En del ser ut som london och en annan ser ut som någon holländs skad tror jag det var. Min stora fråga är ändå, när de kunde välja mellan allla städer i sverige, så väljer de Sigtuna? De kunde ju valt något lite mer finare..Typ Landskrona haha
Oj vad tiden gått fort!
Idag är det fredag och kände när jag vaknade imorse att shit, att gå 25.000 och 2 mil om dagen tar på kroppen. Att sedan samtidigt få se allt och ta in alla intryck härifrån får det att kännas som att hjärnan är helt svullen haha
Började dagen med lunch på IKEA. Svenska köttbullar dessutom! Smakade ju detsamma som hemma, så gjorde det mest för att ha gjort det. Gick en tur i varuhuset och alla saker har ju som känt svenska namn, så även i Kina.
Begav mig tillbaka till Yuyuan garden och den lilla "marknade" för att shoppa de sista till alla hemma. Som vanligt en massa folk och bäst av allt: idag har det varit 17 grader och sol! Alla kineser har gått med vinterjacka och jag kom i skjorta och svettades som en gris. Tänk att deras sena vintermånader är som vår högsommar. Imorgon blir det 19 grader och söndag 20 grader och sol. Superskönt!
Avslutade kvällen med mat och en drink på stan med trevligt sällskap.
Bilder från gårdagen
Dag 4
I tidig morgon gav jag mig idag ut, och det var sol ute! skulle gissa på runt 10-12 grader, och när solen stog på kunde jag till och med gå utan jacka. Fin dag att göra massa utegrejor.
Första stopet var Longhua Tempel. endast 1 station från vårt "hemmastaion" så nära och bra. Hittade dit efter lite svårigheter med kartan, men väl där fick jag ställa mig i kö med alla andra som skulle dit. Förvånades över hur mycket folk där va. Kostade 10 CNY tror jag det var och då fick jag rökelser också som jag skulle elda när jag kom in.
Kom in genom porten och innanför stog dessa "bord" med tända ljus så det gick att tända på sina rökelser. Kännde mig lite missanpassad så valde att gå tll nästa hus. Denna gård innehöll ca 10 olika hus med statyer av döda gudar som de då bad till genom att buga och sedan skänka pengar till.
Väldigt intressant för mig som aldrig varit i ett tempel eller haft någon blandning med buddhismen. Är ju inte riktigt så det ser ut inom den kristna kyrkan.
Lyckades även möta ett par munkar som höll en ja jag vet inte vad jag ska kalla det, "gudtjänst" på gården.
Tog mig sedan vidare till Yuyuan Garden där det tidigare i veckan varit festival. Det kinesiska nyåret firas i februari och i år är det apans år så denna festival höll tydligen fortfarande på inom detta området där de byggt upp skulpturer och liknande, även de flesta form av människor, kanske gudar det också vd vet jag med alla var helt galna i dessa skulpturer iaf.
Utanför detta område, som var inhägnat fanns något som såg ut som en souvenirgata, antagligen livnär de sig på kinesiska turister, eftersom jag var den ända västerländska jag kunde se så långt ögat kunde nå.
En massa roliga prylar och souvenirer för inga pengar alls!
i en av butikerna kostade alting 1,2, 5 och 10 kr och det fanns verkligen allt, och saker som borde ha kostat så mycket mer. Så där spenderade jag ett par timmar, det var så många gator att efter ett tag hade jag gått vilse haha
Efter det begav jag mig hem till hotellet för att möta upp Andreas som slutat jobba. Tog oss ut till något som heter The Bund, är som en lång promenad vä längs en flod där man på andra sidan kan se alla de största höghusen, bla shanghai tower som är världens 2 högsta byggnad, upplysta i en massa olika färger. Väldigt vackert och bör absolut ses om man åker till kina!
Dagens sista prövning var kvällsmaten. Gick förbi ett matställle där det på bilden utanför såg ut som grillspett. Gick in och fick en meny där man skulle sätta kryss på vilket man ville ha och hus många. Eftersom allting stod på kinesiska och inga bilder fanns satte vi lite kryss var som helst på lappen och kände att men okej, det kan antingen blir jättegott eller smaka skit.
visade sig att vi hade beställt baconspett, grönsallas, svamp på spett och oxkött på spett. och dessa var ju helt ok, förutom att allt var kryddat med en chillikrydda som fick min mun att brinna haha
De andra rätterna visade sig vara oxhud, ungsbakade musslor, en jävligt konstig svamp som såg ut som nudlar och sista rätten var ungsbakad grishjärna.
Kände direkt att där försvann apetiten. Till råga på att snackade ingen i personalen engelska och de förstog ingenting heller så det blev vad det blev.
Konstaterade att det där inte var en höjdare och det fick istället bli en tur till Mc Donalds.
Dagens slutsats: Vi äter hädanefter INTE på en restaurang som inte har bilder på maten.
En massa bilder kommer imorgon när jag fört över från kameran! 👍🏻
Nu dax att sova, 22.38. 😴
Dag 3
Gårdagen bestod av en trip till en park, kommer dock inte ihåg vad den hette, men den var gigantiskt. Hela parken var fylld med en massa människor som höll på med en rad olika aktiviteter bland annat pardans, vals, chi gong eller thai chi (ingen aning om vad det kallas, men liknande iaf), en del sjöng ikapp med sina fåglar och andra bankade ryggarna mot ett träd, tydligt en massage och som uppvärmning boxar de varandra i ryggarna haha
Det jag mest förvånades över var folks öppenhet. Varför gå till en park lika stor som 10 fot
bollsplaner, om inte större och utöva yoga eller sjunga med sin fågel?
Fick upplysning om att de flesta kineser bor på en boyta mindre än 30 kvm på typ 5 pers vilket är jättelitet, så det finns inte direkt plats att utöva yoga hemma, därav samlas alla i parken eller utomhus för att gemensamt göra detta.
I en del av parken satt då dessa som sjöng med sina fåglar. Då tar alltså alla dessa människor med sig sina burfåglar till parken, hänger upp dem i träden och sjunger med sina fåglar. Jag trodde attt det skulle vara olika sorters fåglar, men tydligen hade alla samma sort, en brun rätt tråkig fågel. På zooet såg vi dock likadana fåglar och de var tydligen kända för att de sjöng så fint.
Här är det då "ryggbankarklubben" håller till. Först samlar de då här och mjukar upp varandra genom att dunka på varandra. sedan står de med ryggen mot trädet och dunkar i trädet, hårt. En annan dam vi såg gned hela kroppen mot träden. Både armarna och benen som om det verkligen va en skön massage. Vissa av träden var svarta, så de var väl välgnidna i guess haha
Och här är disskutionstorget. Här samlas det varje dag flera olika grupper av män, de flesta äldre såg jag och sedan håller de disskusioner om diverse olika saker. Vissa gånger blir de våldsamma och börjar slåss istället, men när de inte gör det så är det deras nöje att stå här ett par timmar om dagen och disskutera olika saker.
Därefter åkte vi till shanghai zoo, som var enormt stort och med en jäkla massa djur varav de flesta djuren är sånna som inte finns på zoo som finns hemmavid. Som sagt väldigt stort och en hel del folk där också. Men en upplevelse att se alla dessa djuren!
Dag 2
Väldigt snabb sammanfattning av dag 2, mer kommer imorgon. Supertrött Så nu dax för sängen!
Dag 1
FRAMME!
Äntligen framme efter 18 timmars resa, mer bilder kommer senare. Klockan är i skrivande stund 05.00 hemma hos er i Sverige, här är klockan 12.00. En liten vila på detta för att ta in tidsomställningen och sen ett besök på stan i jakt på öl 🍻 
Dax för möte
Fick ett samtal igår som gjorde mig smått chockad, glömde till och med bort hennes namn som ringde för kände att jag tappade fikusen lite där.
Skulle egentligen boka ett möte efter min Kinaresa med hon hade en tid över redan idag med tanke om att då igång hela processen så fort som möjligt och med det bestämt så är jag nu på väg till Svalövs kommunhus för ett möte med denna kvinna jag inte kommer ihåg namnet på.
Efter att ha spenderat hela morgonen i garderoben känner jag min nu nöjd över min utvalda outfit och känner att jag ser tillräckligt vuxen ut för min förhoppningsvis kommande uppgift haha
Och förhoppningsvis blir det glada besked!
A-créme
När posten kom idag kom äntligen mitt medlemskort på Life. För er som inte vet så är det en hälsokostbutik baserad på naturliga råvaror. I vilket fall som helst, så fick jag en kupong med 15% rabatt på valfri vara så passade på att utnyttja den genom att köpa denna lilla burk.
Använde a-créme för ett tag sedan dock en annan sort efter att ha hört att den ska vara riktigt bra om du har problemhy i ansiktet så jag testade och den gav verkligen resultat!
Denna sort är dock lifes egen men den innehöll samma produkter så kände att det var värt att testa. Rätt stor skillnad i pris mot den andra, men hoppas att den fungerar lika bra mot min hy som den andra.
Den innehåller mycket vitamin A (därav namnet i guess haha) som är väldigt bra mot känslig och irriterad hud, som tex vid finnar eller liknande. Är ju inte endast en ansiktscremé utan funkar på hela kroppen men ja, blir nog enbart ansiktscremé för min del.
Får väl recensera hur den fungerade när höga provat den i några veckor för att avgöra om detta köp var en hiss eller diss 👍🏻
Ja Ja jag ska..
Nu har jag, varenda dag sedan jag bloggade sist, sagt till mig själv att jag ska blogga om något roligt. Men så blir det aldrig. och oavsett, vem avgör om det är roligt eller ej?
Vem bryr sig om att jag igår åt kycklingsallad på espressohouse, att jag för 2 veckor sedan bröt min lilltå genom att tappa en tjocktv på den eller att jag börjat sortera min tvätt grundligt efter nyans?
Ja, typ ingen, inte ens jag själv.
Däremot,
Får jag säga det själv så att jag ganska duktig på att fota en massa om jag är ute och gör något, och tänker alltid att ååh där här måste jag fota så jag kan blogga om det när jag kommer hem. Och det ser vi ju hur det har gått med det, snarare lagras de här "bloggbilderna" upp i min telefon och tar upp mer än halva mitt icloud utrymme vilket leder till att jag inte kan uppdatera telefonen och därmed får sitta med usel uppdatering och utan de nya roligheterna som den nya uppdateringen innebär. Därmed är jag då utesluten ur vänskapskretsen för att jag inte riktigt håller måttet inom iphoneuppdatering och får då sitta ensam hemma och ruttna bort istället medans alla andra har kul med de nya funktionerna.
Nä. Okej.
Där kände jag att det spårade ur lite. Det är däremot sant att min telefon börjar bli full av alla dessa bilder som jag vill blogga om, men som jag inte känner någon ork till. Varför? Vet ej.
Men tanken om att ingen faktiskt bryr sig om mina bilder eller inlägg dyker alltid upp när jag kollar igenom bilderna till bloggen och oftast slutar det med att jag tar bort bilderna istället och bloggen förblir utan inlägg.
Men nu är det slut på det. Hädanefter tänker jag inte fundera över om någon tycker min blogg är rolig eller ej, det är MIN blogg.
Ni som ändå tänker fortsätta att läsa min tråkiga blogg kommer få ta del av alla mina tråkiga delar i mitt tråkiga liv.
Ni som ändå tänker hänga kvar, kärlek till er.
Vem bryr sig om att jag igår åt kycklingsallad på espressohouse, att jag för 2 veckor sedan bröt min lilltå genom att tappa en tjocktv på den eller att jag börjat sortera min tvätt grundligt efter nyans?
Ja, typ ingen, inte ens jag själv.
Däremot,
Får jag säga det själv så att jag ganska duktig på att fota en massa om jag är ute och gör något, och tänker alltid att ååh där här måste jag fota så jag kan blogga om det när jag kommer hem. Och det ser vi ju hur det har gått med det, snarare lagras de här "bloggbilderna" upp i min telefon och tar upp mer än halva mitt icloud utrymme vilket leder till att jag inte kan uppdatera telefonen och därmed får sitta med usel uppdatering och utan de nya roligheterna som den nya uppdateringen innebär. Därmed är jag då utesluten ur vänskapskretsen för att jag inte riktigt håller måttet inom iphoneuppdatering och får då sitta ensam hemma och ruttna bort istället medans alla andra har kul med de nya funktionerna.
Nä. Okej.
Där kände jag att det spårade ur lite. Det är däremot sant att min telefon börjar bli full av alla dessa bilder som jag vill blogga om, men som jag inte känner någon ork till. Varför? Vet ej.
Men tanken om att ingen faktiskt bryr sig om mina bilder eller inlägg dyker alltid upp när jag kollar igenom bilderna till bloggen och oftast slutar det med att jag tar bort bilderna istället och bloggen förblir utan inlägg.
Men nu är det slut på det. Hädanefter tänker jag inte fundera över om någon tycker min blogg är rolig eller ej, det är MIN blogg.
Ni som ändå tänker fortsätta att läsa min tråkiga blogg kommer få ta del av alla mina tråkiga delar i mitt tråkiga liv.
Ni som ändå tänker hänga kvar, kärlek till er.
I brist på annat
Sena kvällar framför datorn har resulterat i en mängd olika konstig, men dock rolig, fakta som ni säkert inte visste om. Inte jag heller för den delen.
Startar upp datorn i syfte att kolla ett avsnitt serie, kolla läget åå fb men slutar med att kolla klipp på youtube hur man pratar med giraffer. Därefter urartar det, kraftigt. Majoriteten av världens befolkning lider av samma syndrom, så sitter du där hemma och läser detta och försöker intala dig själv att du aldrig gör så, så ljuger du och din näsa är antagligen större än pinochios dessutom. Iaf,
I detta fallet hittade jag dock bara en sida med massa rolig fakta, så ja, enjoy!
- En struts öga är större än dens hjärna.
- Hajar är immuna mot cancer.
- Det skulle ta 40 år att fylla globen i sverige med vatten från en vanlig vattenkran.
- En jordnöt innehåller lika mycket fett som en kilometer gurka.
- En vals tunga väger upp till ett ton.
- En mygga har 47 tänder.
- En burk pepsi innehåller 7 teskedar socker.
- Är man attraherad av träd kallas det dendrofilli.
- När man nyser stannar alla kroppsfunktioner, tom. hjärtat.
- En känguru skulle rymmas i en tesked när den föds.
- Om man skulle lägga alla röda blodkroppar på rad från en människa skulle det bli ca. 185 500 km lång.
- En kossa producerar upp till 60 liter saliv per dag. (människor ca. 1-2 liter.)
- På reklamer för klockor ställer man klockan på tio över tio för då ser klockan glad ut och folk vill köpa den.
- Människor som dricker kaffe löper 66% mindre chans att begå självmord.
- Man tillbringar i genomsnitt 6 månader av sitt liv på toaletten.
- En katt har 32 muskler i vardera öra.
- Procentuellt innehåller en gurka mer vatten än Atlanten.
- Det finns 293 sätt att ge tillbaka växel på en 1 dollar.
- Det krävs 16 liter vatten för att göra 1 liter öl.
- Du sväljer ca. 15 insekter per år i sömnen.
- En haj kan höra en tonfisks muskler arbeta på 2 km avstånd.
- En burk med inlagd skinka öppnas i snitt var fjärde sekund.
- Oprah har sex tår på ena foten.
- En chokladkaka har i genomsnitt 6 insektsben i sig.
- Under ett liv på 70 år tar man ca. 600 miljoner andetag, hjärtat slår ca. 125 miljoner slag och du blinkar ca. 135 miljoner gånger.
Startar upp datorn i syfte att kolla ett avsnitt serie, kolla läget åå fb men slutar med att kolla klipp på youtube hur man pratar med giraffer. Därefter urartar det, kraftigt. Majoriteten av världens befolkning lider av samma syndrom, så sitter du där hemma och läser detta och försöker intala dig själv att du aldrig gör så, så ljuger du och din näsa är antagligen större än pinochios dessutom. Iaf,
I detta fallet hittade jag dock bara en sida med massa rolig fakta, så ja, enjoy!
- En struts öga är större än dens hjärna.
- Hajar är immuna mot cancer.
- Det skulle ta 40 år att fylla globen i sverige med vatten från en vanlig vattenkran.
- En jordnöt innehåller lika mycket fett som en kilometer gurka.
- En vals tunga väger upp till ett ton.
- En mygga har 47 tänder.
- En burk pepsi innehåller 7 teskedar socker.
- Är man attraherad av träd kallas det dendrofilli.
- När man nyser stannar alla kroppsfunktioner, tom. hjärtat.
- En känguru skulle rymmas i en tesked när den föds.
- Om man skulle lägga alla röda blodkroppar på rad från en människa skulle det bli ca. 185 500 km lång.
- En kossa producerar upp till 60 liter saliv per dag. (människor ca. 1-2 liter.)
- På reklamer för klockor ställer man klockan på tio över tio för då ser klockan glad ut och folk vill köpa den.
- Människor som dricker kaffe löper 66% mindre chans att begå självmord.
- Man tillbringar i genomsnitt 6 månader av sitt liv på toaletten.
- En katt har 32 muskler i vardera öra.
- Procentuellt innehåller en gurka mer vatten än Atlanten.
- Det finns 293 sätt att ge tillbaka växel på en 1 dollar.
- Det krävs 16 liter vatten för att göra 1 liter öl.
- Du sväljer ca. 15 insekter per år i sömnen.
- En haj kan höra en tonfisks muskler arbeta på 2 km avstånd.
- En burk med inlagd skinka öppnas i snitt var fjärde sekund.
- Oprah har sex tår på ena foten.
- En chokladkaka har i genomsnitt 6 insektsben i sig.
- Under ett liv på 70 år tar man ca. 600 miljoner andetag, hjärtat slår ca. 125 miljoner slag och du blinkar ca. 135 miljoner gånger.
2k15
oj, ja nu är det verkligen nytt år. 2015 gick fort trots att det har bestått av en blandad kompott av händelser.
Den 1 januari 2015 vaknade jag upp och hade inte en aning om vad som väntade mig det kommande året. Det kan vara både skrämmande och en tjusning att aldrig veta vad vi har framför oss i livet. Att det skulle bli ett år med sjukdomar och dödsfall bland nära och kära hade jag då ingen aning om. Det starkaste minnet är ändå att min älskade morfar och farmor lämnade oss. Farmor var min stora förebild och fanns alltid vid min sida. Hon lärde mig att allt är möjligt i livet och att oavsett framgång stå med båda fötterna på jorden. Jag kommer att sakna henne enormt mycket men har samtidigt så många härliga minnen från vår tid tillsammans som jag alltid kan plocka fram. Känslan av att förlora sin bästa vän sticker fortfarande i mig.
Arbetsmässigt blev det ett bra år med många nya och roliga uppdrag. Jag avslutade ett jobb och började ett helt annat jobb där jag inte alls visste vad jag hade att förvänta mig. Som tur va visade det sig att jag klarade av det jobbet rätt bra, jag fick till och med chansen att prova jobba i en annan hall och att se 2 chefer så nöjda värmer mitt hjärta. På köpet fick ja en hel hög med goa arbetskamrater och en helt underbar chef.
Cyklingen har tagit upp stor del av det senaste året, plötsligt var jag med i en klubb och kunde äntligen börja träna med fler likasinnade med lika stor passion för cyklandet som jag.
I våras tog jag mig till Motala för att cykla Halvvättern på 15 mil, vilket är mitt första "riktiga" lopp och dessutom det längsta och mest krävande pga väderförhållandena.
Där fick jag verkligen kämpa och tänka om. Ville jag vara den som gav upp eller den som kämpade. Jag valde att kämpa. jag tog mig i mål, som kanske den stoltaste, och om jag inte var det, så kändes det ändå som en seger för mig.
Cyklandet har hjälpt mig på så många plan. Att ta cykeln och bara cykla bort, trampa hårt och känna vinddraget blev som min räddning när vardagen kändes jobbig. Aldrig har jag känt sådan frihet som jag gör på cykeln. Har ni aldrig cyklat i 50 km/h i utförsbacke förstår ni nog inte vad jag menar. Känslan är så underbar!
Året har också bjudit på många nya vänner, en gammal kontakt har återupptagits och oj, vad jag saknat dig! ( läser du detta är jag säker på att du förstår att det är dig jag menar, A <3 )
Tårar, svek, saknad, glädje, frihet och lycka får sammanfatta mitt 2015.
Nu ser jag fram emot ett 2016 fyllt med nya upplevelser, glädje och skratt, och till alla er, tack för det gångna året.
Den 1 januari 2015 vaknade jag upp och hade inte en aning om vad som väntade mig det kommande året. Det kan vara både skrämmande och en tjusning att aldrig veta vad vi har framför oss i livet. Att det skulle bli ett år med sjukdomar och dödsfall bland nära och kära hade jag då ingen aning om. Det starkaste minnet är ändå att min älskade morfar och farmor lämnade oss. Farmor var min stora förebild och fanns alltid vid min sida. Hon lärde mig att allt är möjligt i livet och att oavsett framgång stå med båda fötterna på jorden. Jag kommer att sakna henne enormt mycket men har samtidigt så många härliga minnen från vår tid tillsammans som jag alltid kan plocka fram. Känslan av att förlora sin bästa vän sticker fortfarande i mig.
Arbetsmässigt blev det ett bra år med många nya och roliga uppdrag. Jag avslutade ett jobb och började ett helt annat jobb där jag inte alls visste vad jag hade att förvänta mig. Som tur va visade det sig att jag klarade av det jobbet rätt bra, jag fick till och med chansen att prova jobba i en annan hall och att se 2 chefer så nöjda värmer mitt hjärta. På köpet fick ja en hel hög med goa arbetskamrater och en helt underbar chef.
Cyklingen har tagit upp stor del av det senaste året, plötsligt var jag med i en klubb och kunde äntligen börja träna med fler likasinnade med lika stor passion för cyklandet som jag.
I våras tog jag mig till Motala för att cykla Halvvättern på 15 mil, vilket är mitt första "riktiga" lopp och dessutom det längsta och mest krävande pga väderförhållandena.
Där fick jag verkligen kämpa och tänka om. Ville jag vara den som gav upp eller den som kämpade. Jag valde att kämpa. jag tog mig i mål, som kanske den stoltaste, och om jag inte var det, så kändes det ändå som en seger för mig.
Cyklandet har hjälpt mig på så många plan. Att ta cykeln och bara cykla bort, trampa hårt och känna vinddraget blev som min räddning när vardagen kändes jobbig. Aldrig har jag känt sådan frihet som jag gör på cykeln. Har ni aldrig cyklat i 50 km/h i utförsbacke förstår ni nog inte vad jag menar. Känslan är så underbar!
Året har också bjudit på många nya vänner, en gammal kontakt har återupptagits och oj, vad jag saknat dig! ( läser du detta är jag säker på att du förstår att det är dig jag menar, A <3 )
Tårar, svek, saknad, glädje, frihet och lycka får sammanfatta mitt 2015.
Nu ser jag fram emot ett 2016 fyllt med nya upplevelser, glädje och skratt, och till alla er, tack för det gångna året.
Nyår!
Nyår! 
Nämen Hallåå!
Alltså wow. satt av en händelse och bläddrade genom mitt internethistorik och fick upp blogg.se och kom ju genast på att shit, ja har ju en bogg! Det var ju ett tag sedan, för att vara exakt så snart 2 år sedan. Det har ju hänt så jäkla mycket på dessa två åren. skulle vilja berätta om exakt allt, men det förstår vi ju att det inte får plats och dessutom tror jag inte att någon skulle orka sitta och läsa igenom 2 år av mitt liv, så kul liv har jag dessvärre inte ;)
Jag vet inte ens vad jag bloggade om sist eller vad som var sista händelsen, jag känner att jag inte orkar sitta och skriva om allt som hänt utan att vi hoppar rakt in ett nytt kapitel och så hoppas jag att jag kan försöka skriva lite liv i min gamla kära blogg med allt som händer.
- Make today amazing -
Jag vet inte ens vad jag bloggade om sist eller vad som var sista händelsen, jag känner att jag inte orkar sitta och skriva om allt som hänt utan att vi hoppar rakt in ett nytt kapitel och så hoppas jag att jag kan försöka skriva lite liv i min gamla kära blogg med allt som händer.
- Make today amazing -
Smärta.
Dagen har bestått av en blandning mellan glädje och fucking smärta. Så fucking jävla ont i magen. Enligt barnmorskan kunde det hålla i sig ett tag, men palla det liksom...Ingen normal människa orkar stå ut med att konstans ha ont och att smärtstillande inte hjälper...
Gick hem innan lunch och vilade, pallade inte sitta på lektion i tre timmar och se glad ut bara för att läraren hade vaknat på fel sida och var på ett jävla otrevligt humör..
Sen kom ju studentmössorna och alla kläder och saker jag beställt. Nu är det inte långt kvar, taggad till tusen!!
Nu blir det lite mer plugg och tänkte kolla finalen på PH, hoppas fan inte jeppe det äcklet vinner. "Fy fanny så får man inte säga" jo, det får man faktiskt. Om det är sant. Vilket det är. Usch, den människan alltså..Nej men PH och marabou och sen bingen, se om jag orkar gå i skolan annars gör jag mer nytta hemma genom att plugga ikapp alla rester som jag missat...
Gick hem innan lunch och vilade, pallade inte sitta på lektion i tre timmar och se glad ut bara för att läraren hade vaknat på fel sida och var på ett jävla otrevligt humör..
Sen kom ju studentmössorna och alla kläder och saker jag beställt. Nu är det inte långt kvar, taggad till tusen!!
Nu blir det lite mer plugg och tänkte kolla finalen på PH, hoppas fan inte jeppe det äcklet vinner. "Fy fanny så får man inte säga" jo, det får man faktiskt. Om det är sant. Vilket det är. Usch, den människan alltså..Nej men PH och marabou och sen bingen, se om jag orkar gå i skolan annars gör jag mer nytta hemma genom att plugga ikapp alla rester som jag missat...