Nu har jag, varenda dag sedan jag bloggade sist, sagt till mig själv att jag ska blogga om något roligt. Men så blir det aldrig. och oavsett, vem avgör om det är roligt eller ej?
Vem bryr sig om att jag igår åt kycklingsallad på espressohouse, att jag för 2 veckor sedan bröt min lilltå genom att tappa en tjocktv på den eller att jag börjat sortera min tvätt grundligt efter nyans?
Ja, typ ingen, inte ens jag själv.
Däremot,
Får jag säga det själv så att jag ganska duktig på att fota en massa om jag är ute och gör något, och tänker alltid att ååh där här måste jag fota så jag kan blogga om det när jag kommer hem. Och det ser vi ju hur det har gått med det, snarare lagras de här "bloggbilderna" upp i min telefon och tar upp mer än halva mitt icloud utrymme vilket leder till att jag inte kan uppdatera telefonen och därmed får sitta med usel uppdatering och utan de nya roligheterna som den nya uppdateringen innebär. Därmed är jag då utesluten ur vänskapskretsen för att jag inte riktigt håller måttet inom iphoneuppdatering och får då sitta ensam hemma och ruttna bort istället medans alla andra har kul med de nya funktionerna.

Nä. Okej.
Där kände jag att det spårade ur lite. Det är däremot sant att min telefon börjar bli full av alla dessa bilder som jag vill blogga om, men som jag inte känner någon ork till. Varför? Vet ej.
Men tanken om att ingen faktiskt bryr sig om mina bilder eller inlägg dyker alltid upp när jag kollar igenom bilderna till bloggen och oftast slutar det med att jag tar bort bilderna istället och bloggen förblir utan inlägg.

Men nu är det slut på det. Hädanefter tänker jag inte fundera över om någon tycker min blogg är rolig eller ej, det är MIN blogg.
Ni som ändå tänker fortsätta att läsa min tråkiga blogg kommer få ta del av alla mina tråkiga delar i mitt tråkiga liv.

Ni som ändå tänker hänga kvar, kärlek till er.