Idag har jag alltså gjort min abort. Vet inte riktigt hur jag ska börja förklara det. De flesta vet säkert hur en medicinsk abort går till, i snabba drag alltså, smärtstillande som man sväljer och sedan 4 små tabletter som man får stoppa upp i fiffin. Efter ca en halvtimme-timme kommer allt igång och det börjar blöda ut.

Iaf, var sjukt nervös igårkväll. Har frågat en del människor jag känner som gjort abort och alla berättar olika saker om allt från blödningarna, till storleken på piller till smärtan de känner. Det har varit svårt att bilda en uppfattning om vad som skulle hända. Och i vilket fall så är det ju inget trevligt ingrepp, det visste jag ju redan sedan innan.
Gick iaf och la mig ganska sent för kunde inte sova. För den delen mådde jag illa redan innan efter att ha fått den första tabletten på söndagen. Gick upp och käkade frukost och åkte sedan till sjukhuset med Anna. Skulle vara där redan halv 9. Blev incheckad och fick sedan ett eget rum att vara i. Ganska fint faktiskt och med stora fönster med utsikt. Egen tv, dock hade de bara barnkanalen så det är vad vi tittat på från 8.30-17.00 hahah

Fick mina första tabletter vid 9 och sedan var jag tvungen att ligga ner i sängen i minst en timme innan jag fick resa på mig. antagligen eftersom att pillerna i fiffin inte skulle trilla ut eller något. Ingen aning. Fick även typ klisterlappar på magen nere vid livmodern som sedan var kopplade till en apparat. Elektroderna skickade ut stötar in i magen som gjorde så att kroppen själv började producera smärtstillande. Det var lite obehagligt i början men funkade jättebra när jag verkligen hade jätteont.

Efter en timme var jag och Anna och gick ett varv på avdelningen och ssen var det som om en propp lossnade. Allt kom på en gång. Både blod och smärta. Det kändes bokstavligen som om någon hade kört över mig med en ångvält och sedan backat över mig en gång till. Fick in mer smärtstillande, både "vanliga" men lite starkare och rena morfin tabletter. Verkligen skönt när de började verka och hjälpa mot den grymma smärtan i magen.

Allt flöt på som det skulle tills plötsligt blödningarna slutade och det endast efter 2 timmar. fick kallat på barnmorskan så fick dubbel dos med piller igen. Gick ca en halvtimme och sedan släppte proppen igen och jag fick så ont i magen samtidigt samtidigt som bokstavligen hela insidan av min livmoder kom ut. Inte trevligt!

Men jag fick iaf fler piller, vilket också innebar mer smärtstillande medicin i form av morfin. Detta måste varit den första pillan morfin, det tog ca en kvart efter jag ätit den och sedan slocknade jag. Den känslan var så underbar haha!

gick ett par fler varv på avdelningen och sedan pågick det hela fram tills klockan 5 när jag fick gå hem. Efter att jag fått andra omgången tabletter skulle de sväljas istället för att sättas upp i fiffin vilket jag tyckte var sjukt konstigt. Liksom, konstigt piller där det kvittar om man äter det eller sätter upp dem där..hm. Fick världens halsbränna och jävligt ont i halsen efter pillerna iaf. Trodde läkaren gett mig fel och att mina tarmar och magsäck var på väg att trilla ut istället...kändes som det iaf haha..
Fick iaf gå hem runt 5 vilket var ganska skönt trots allt. sovit ett par timmar där under dagen de gånger jag fått morfin, något märkligt men underbart med dem. Kroppen känns nu helt förstörd. Ont i magen nu när sista morfinen har släppt och känns som en ordentligt stor mensvärk. Huvudet känns 40 kg tungt och känner mig lite dåsig men antar att det är pga den höga dos med smärtstillande jag fick. kroppen är helt slut och skulle nog kunna beskriva känslan som att hela innehållet i kroppen vänts ut och in..

Jag är, trots smärtor och ofräschhet under dagen nöjd. Så nöjd man kan vara under omständigheterna. Personalen var jättetrevlig och barnmorskan jag hade var jättegossig och mammig som bara den. Kändes att hon verkligen brydde sig s det kändes jättebra.
Även jättetack till min kära syster yster Anna som följde med in och höll mig sällskap under dagen.

Nu väntar snart hämtepizza, mys i soffan, lite mer smärtstillande och en bra film. Imorgon är det ny dag och nya tag!

~Livet som inte fick en chans att leva. Mitt liv. Mitt barn.

Var och gick första tabletten på sjukhuset igår. När man gör medecinsk abort får man piller i två omgångar. Hon sa iaf till mig att jag kunde må lite illa efter att jag ätit pillan men att jag inte fick kräka upp den på mnst en timme. Visst det klarade jag men fyfan. Åkte till internatet och la mig på soffan. Mådde som en jävla fyllo. Illamående och jävligt ont i magen. Försökte sova lite men när jag vaknade var smärtorna bara ännu värre. 

Den största dagen på vääldigt länge, efter nästan 5 år med skrot i munnen var det äntligen dags att ta ut min kära tandställning. Tro det eller ej, jag kommer sakna den haha 

Var på ultraljud innan idag. Och som den hypokondriker jag är har jag såklart googlat en massa. frågade även folk runt om mig som gjort VUL och på alla lät det som att det skulle göra jätteont och att de även hade ont efteråt. Riktigt nervös när jag gick in och fick lägga mig i stolen. Men ja det var inte så farligt som jag trodde. Självklart är gynundersökning inget mysigt, liksom vemfan vill visa upp sin fiffi för en främmande människa? hm iaf, så gick det jättebra och skärmen visade en liten liten vätskeblåsa i livmodern som var början till ett foster.

När jag först kom in och de frågade en massa frogår tvivlade de på att jag faktiskt var gravid och att jag egentligen bara skulle ha en försenad med. Försökte övertyga dem om att gravtesten jag gjorde var positiva men de var tveksamma. Efter ultraljudet visade det då att de hade fel och att jag var gravid. Fostret som sågs på ultraljuder var ca 1x1,5 cm i diameter så ännu inte något jättestort. Dock tillräckligt stort för att det ska kännas att få ut den..

Usch nej, trots att jag visste att jag var gravid genom testen kom det lite som en chock när jag fick se på skärmen att det faktiskt fanns något där. Jag hade lite hoppats när jag gick dit att det skulle visa sig att det inte fanns något där och att min mens faktiskt bara skulle vara lite sen. eller ja snarare sådär en månad försenad haha.

Aja, nu har jag fått en ny tid till nästa vecka för själva ingreppet. Håller tummarna!

Jag hade redan innan allt detta hände planerat vad jag skulle säga till alla andra runt om mig. Då jag redan innan redan visste vad jag skulle göra om det visade sig att jag var gravid var det inte direkt så att jag ville skrika ut det till alla. Och jag kom fram till att ingen skulle få veta. Ingen som inte hade med det att göra skulle få veta. Det har funkat. Till stor del. Tills allt bara runnit över den där kanten jag lovade mig själv att jag skulle hålla min under. Jag erkänner. Jag kan inte hålla det "hemligt" längre. Jag är gravid och jag kan inte behålla barnet. Jag vill berätta för jag vill att folk ska förstå varför jag mår dåligt. Att folk ska förstå att det inte är att "bara komma över det" som vissa säger. För mig är det ett liv. Det är ett barn och det är mitt barn.
Det enda jag vill genom att berätta detta är att folk och de som kallar sig mina vänner ska stötta mig i mitt val. Inte döma.

Imorgon är första ultraljudet i Helsingborg. Känslomässigt instabil känner jag..

And I feel just like I’m living someone else’s life
It’s like I just stepped outside
When everything was going right
And I know just why you could not
Come along with me
Cause this was not your dream.

~*~

Det är helt sjukt så fint väder idag! Cyklade med Anna till stallet och jag hade hoppträning (hon var så duktig så lilla hästen haha), och efter att stallet var klart och alla hästar kvällsfodrade och vi skulle cykla hem var klockan halv 8 och det var fortfarande lila ljust och varmt ute. Kanske äntligen dags för våren att komma och att denna gången stanna haha det var dessutom helt otroligt skönt att rida på utebanan i det fina vädret och dessutom i bara tröja och utan en massa jackor och tjocktröjor haha ;) Äh, nu blir det slö i soffan med andra Olsson och en bra film kanske.